I'm the Stalker, the Funeral Face

Hej. Låt oss inleda med ett hej.
"Hej" -
bara något så litet fick mig totalt ur balans idag. Idag, en dag präglad av julklappsinhandling (minsann, lite såndär käck "kändisspaning" ; jag skådade han Hannes (iguess) ifrån smk på nyöppnade Weekdays, dock överträffade Annie mig med att gnida sig mot han i Shout Out Louds rygg :/). Jag vill bara fortsätta påstå att jag hoppas på att min blogg är något annat än alla andras, men isåg att jag är precis lika fjompig och tråkig som alla andra. PÖ påå det alltså :(

Nevermind The Buzzcocks
Kikades precis på youtube, denna gång starring Patrick Wolf. Simon Amstell är som vanligt så gorgeous
och överdrivet träffsäkert rolig. Patrick var gulligaste killen på länge, sjöng Vengaboyz och verkade aningen osäker. Plötsligt slog det mig att alla musikhumorshower vi har i Sverige är så mesiga (exempelvis kan vi ju ta sing along som jobbar efter liknande koncept). Tv-producenterna köper in själva formulan och kör the swedish version istället för att köpa in the real shieat. Jag iallafall skulle sitta bänkad framför ett sådan enkelt program som Nevermind The Buzzcocks ifall det gick på någon svensk kanal. Visserligen skulle jag sitta bänkad framför varje brittiskt program oavsett vilken crap det är - endast för att få min dagliga dos av den vackra engelska accenten <3
However..
Nu känner jag ett otroligt sug efter att se på filmen Hundhotellet!

Min hjärna bryter sönder sig själv. (ojojoj, så mörk_och_svår man kan vara då)
Det känns inte alls bra att jag själv skapar mina orostankar. Jag tror att det är ett närmast sjukligt tillstånd som jag hamnar i varje gång jag fattar tycke för någon. Jag klarar inte av att bli lämnad. Precis så känner säkert även du, men numer handlar det endast om ångest av såpass omfattande grad att den tar upp all min tid och tankeverksamhet. Senaste dagarna har jag varit paralyserad av skräck för att jag ska ha gjort något galet, varit för ful eller bara strypt all form av spänning som fanns tidigare. För någonting har uppenbarligen hänt? Det är inte samma grej som tidigare. Handlingsförlamad har jag suttit hemma och varit din stalker, dag ut och dag in.
Och det gjorde mig bara svartsjukare.
Vad intressantare är i denna situation är hur jag föreställer mig att bli lämnad från ett icke-förhållande. Vi är inte tillsammans, vi har träffats TVÅ gånger (ojj), jag borde inte ta något för givet.
men, men jag tror jag behöver skingra mina tankar en aning. Lets go ut i skogen och supa. typ.
Jag känner mig aningen patetisk när behovet av att supa kryper sig på. I min ensamhet, på en lördag, sitter jag och dricker saft med lite alkohol i inför att jag ska gå till min vän annie med hilena. Vidrigt. Jag behöver variation i vardagen.
BERÖVA MIG MIN FRIHET, NU TACK!
Puss / Din Stalker


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0