Trapped in the corner, inmålad för enkelt.

Sväljer hårdare än någonsin.
Man skulle kanske kunna kalla det ånger, men jag benämner det hellre som självömkan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0