Googolplex

J O N A T H A N . S A F R A N . F O E R

det är inte ens värdigt försök citera, då det för att återge magin i mästerverket krävs kapitellånga citat.
alternativ blir kränkande, dråpligt avkortade stycken mitt i utomordentliga resonemang,
menade komma direkt ifrån en 9årings tankar. det simpla är för mig träffsäkert.

oh, holy.

tillägges allmänt om textförfattning:
Det märks så tydligt på sättet som alla halvförvirrade pop-teenagers mellan 14-17 skriver på, att de under en allt för lång tid av sina liv lyssnat på kent och endast kent. Alla är jocke berg-wannabes - författar med halvdjup om tingest, hullerombullerstilen, vardagsmat/mentalitet, allt i samma andetag osvosv. i sina nya, sofistikerade bloggar.
Tänkte bara göra er uppmärksammade angående vartifrån jag tror era egna influenser härstammar. Att det möjligtvis faktiskt är med slående knet-likhet ni komponerar era ord - på gott och ont självklart.
Och även ifall du inte har lyssnat på kent, så har du säkert inspirerats/snott skrivstilen av någon annan sofistikerad bloggare som faktiskt, en gång i tiden lyssnade på kent.
[Ja, och så självklart hela grejen med att hohoohojomenalltarty är ju MER ELLER MINDRE SNOTT... jag vet det.]
Hursom, har jag fel angående kent-stilen? Rätta mig mer än gärna.

Pastisch 2.0

Jag säger då det :
Bambubjörnarna - kan man göra ett dråpligare försök till plagiat/b-kopia/vadfan man nu vill kalla det?

Jag trodde nog att förekomsten av kassa kopior endast existerade i turisttäta orter, men ack så fel jag hade.
Tvättäkta - 100procent svenska kopior tar redan befintliga fenomen till en ny nivå <3.
Nästan värt att skicka in till Vice alltså.

Bara apropå ingenting är nog ordet pubertal något slags favoritord för mig just nu.
I princip varenda blogginlägg innehåller det - omedvetet dock. Ordförådet mitt är ofantligt..

Heartbeat Failure

OMGOMGOMG vad ska jag ta mig till?

MITT RAGG HAR ETT NYTT RAGG!
och guess what? hon heter också Elin..
På the very day of valentine sitter jag och känner mig lite övergiven?
höhö, klyschan är ett faktum.

Älskar att jag agerar som random highschool-brud i amerikanska komedier.
Jamengudja, vad ledsen jag äär !!!!!!

Okej, jag kan väl tillägga - mitt ragg var en 20årig syntharman som jag egentligen inte hade någonting gemensamt med. Varken han eller jag hade någonslags emotionell dragning till varandra, därför gråter jag inga tårar av blod nu när jag förmodligen blivit lämnad... Vår relation var endast av det fysiska slaget, tills för någon vecka sedan då vi plötslig hade någonslags kommunikation/samtal, och jag upptäckte den fina sidan av denne mystiske man. Mja, vad ska man ta sig till.

Pastisch



Detta är inte en blogg.                                                                                          Jag skriver inte svenskatalet.





Okej, möjligtvis för lame för att få kallas pastisch...He-He.
Något som dock borde få liknande titel är
 "Climber Man" - AllTing i Högdalens utomordentliga B-kopia av Spiderman.
Vid mitt besök idag fann jag och min sällskapsdam Annie även:
En "tygfurby" med något för stora ögon, riktigt brutala metalsvärd/yxor,
en figur liknande "Climber Man" fast med Shrek som inspiration,
komplett med ett suspekt rör nedstucket i halsen,  ett leksaksfår,
 typ 100 nyckelringar föreställande svarta sälar med röda ögon, de där rymdbrillorna
(smala, ytterst spejsade, ser lite startrek ut. Bar dem temporärt under Maries maskerad.)
som Sissel införskaffat  - FAST I SVART! WOW.
  Jag säger då det, den butiken tycks aldrig sluta överraska.
(för tillfället och mer eller mindre alltid 70 procents rea)
Har du vägarna förbi Högdalens centrum? Bemöda dig ett besök på AllTing, isay <3

För alla kommande läsare av denna Blogg

Hej. Hela jag är en enda stor felstavning,
så snälla ni - ta inte hela mitt bloggande så fruktansvärt seriöst.
 Var barmhärtiga och ha överseende med eventuella knasigt uttryckta meningar och/eller dråpliga wannabe-djupa inlägg!  Önskas utförligare info hänvisar jag er vidare till mitt första inlägg  "Hey Princess"
Allt som finnes i detta inlägg är fortfarande aktuellt. I fortsättningen finnes liknande inlägg under kategorin
" Obligatorisk info"  - allt för att förebygga missförstånd och komma undan så lindrigt som möjligt själv.

Vardagsexperiment angående bloggläsar-vanor.

När jag skrev inlägget "En vän med en bil" kunde jag se mina besökaantal vulkanartat rusa ohälsosamt mycket uppåt  i min fantasi. Jag kunde klart visionera framför mig hur kommentar efter kommentar trillade in angående inlägget, jag föreställde mig att hundratals små popparfjortisar inte skulle kunna motstå att läsa om ännu en annan popparfjortis dystra framtidsplaner, speciellt med en sådan oemotståndlig titel - men jag hade fel.

FELFELFEL

Där ovan gjorde jag nog något nyttigt. Jag, mina damer och herrar, erkände precis att jag hade fel.
Jag vill tro att det är hälsosamt samt en fin mänsklig egenskap att klara av självförnedringen som ligger i att erkänna sin egen uppfattning som felaktig. Dock kan jag inte frångå att jag, Elin, har otroligt svårt för att fela. Ifall "att fela" är en livstidsdom, så är "att erkänna ett fel" omedelbar och plågsam död för mig. Detta är dessutom något som jag bara rent instinktivt känner av, vilket lämnar mig i en maktlös position.  

Hursom, här står jag nu - inte en enda, ynka kommentar rikare. Vad är detta? tänkte jag.
Detta må låta som ett smärre publikfrieri, ett desperat sätt att ragga läsare till bloggen på. Tänker ni så kan jag tyvärr meddela att ni har förhastat er. Vad jag gjorde var ett smärre experiment angående huruvida titeln lockar mer beroende på innehållet i den. Till exempel har jag märkt att flest besökare får inlägg med titlar på engelska. Beror det på att vi tror att engelska bloggar är lite tuffare? Lite djupare? Vidare tänkte jag på så vis när jag författade inlägget att Håkan Hellström är en relativt känd person, "En vän med en bil" är en relativt känd låt som nästan alla kan relatera till - dessutom är den nostalgisk för mig vilket inlägget faktiskt handlade om (+ att låten är sjukligt pubertal, jag är sjukligt pubertal, jag skriver bara saker som är sjukligt pubertala...). Detta borde alltså göra att fler antingen väljer att kolla in inlägget pga att man dyrkar Håkan, eller möjligtvis att man verkligen avstår från att läsa pga en avsky mot Håkan.
Det var här jag tänkte mig någonslags reaktion - men nej, mina experiment var förgäves. Tyvärr kan inte några slutsatser dras angående just fjortispoppares bloggvanor..

Tilläggas kan att jag inte har något intresse alls i att faktiskt fånga flest antal läsare osv.
(även fast att det låter som det nu när jag ännu en gång vill peka på det. typ som folk som "VERKLIGEN INTE ÄR GAY, ALLTSÅ VEERKLIGEN" - den första och främsta indikationen som borde väcka misstankar angående ifall personen faktiskt , förmodligen är gay, just eftersom den verkar så osäker på sin sexuella läggning. Det är inte den effekten jag vill få fram...) Aja, ännu en ogenomarbetad tanke hursom.

Säger något om mig, perhaps?
I ovanstående text har jag skrivit ordet "jag" 25 ggr. (+ de 2 "jag" i detta textstycke)
För att riktigt förstärka min egocentriska stämning har jag varit blygsam nog att lägga till andra personliga pronomen så som "mig" och "mina" 9 ggr (+1 i detta textstycke)

ÅåÅhHhHåÅååÅ VaAaD JaG ÄlSkAr mIg!11 *egoegoego*
<33333333<3333tretretretreee
Jag kräks.

Obarmhärtigt intresseväckande konverstationer

piliFnif !


En vän med en Bil.

Saturday night @ my place, endast nostalgitrippar med gamla absolut-skivor från tidiga 2000-talet.
Det är än så länge en bortglömd era, men som vanligt är vi pre-backlash och lever i imperfektform.
BSB är 91ornas kära home-boys - 5 glada chicks sitter i sängen, sjunger med i stämmorna och graderar, betygsätter vem som är snyggast. Inte Brian. (vi pratar min lördag, 2008-02-01) 
Hursom, vi är generationen som är för unga för 90-talsromantiken, men för gamla för att ha växt upp till nya Björne i Björnes Magasin. Det jag tänker på som nittiotal är i själva verket 2001, men allt kulminerar oavsett årtal i krossade tidiga-tonårsdrömmar och ljudet av "en vän med en bil" - Axel Naucler, vet du att jag tänker på ditt och mitt öde än idag?

RSS 2.0