Vardagsexperiment angående bloggläsar-vanor.

När jag skrev inlägget "En vän med en bil" kunde jag se mina besökaantal vulkanartat rusa ohälsosamt mycket uppåt  i min fantasi. Jag kunde klart visionera framför mig hur kommentar efter kommentar trillade in angående inlägget, jag föreställde mig att hundratals små popparfjortisar inte skulle kunna motstå att läsa om ännu en annan popparfjortis dystra framtidsplaner, speciellt med en sådan oemotståndlig titel - men jag hade fel.

FELFELFEL

Där ovan gjorde jag nog något nyttigt. Jag, mina damer och herrar, erkände precis att jag hade fel.
Jag vill tro att det är hälsosamt samt en fin mänsklig egenskap att klara av självförnedringen som ligger i att erkänna sin egen uppfattning som felaktig. Dock kan jag inte frångå att jag, Elin, har otroligt svårt för att fela. Ifall "att fela" är en livstidsdom, så är "att erkänna ett fel" omedelbar och plågsam död för mig. Detta är dessutom något som jag bara rent instinktivt känner av, vilket lämnar mig i en maktlös position.  

Hursom, här står jag nu - inte en enda, ynka kommentar rikare. Vad är detta? tänkte jag.
Detta må låta som ett smärre publikfrieri, ett desperat sätt att ragga läsare till bloggen på. Tänker ni så kan jag tyvärr meddela att ni har förhastat er. Vad jag gjorde var ett smärre experiment angående huruvida titeln lockar mer beroende på innehållet i den. Till exempel har jag märkt att flest besökare får inlägg med titlar på engelska. Beror det på att vi tror att engelska bloggar är lite tuffare? Lite djupare? Vidare tänkte jag på så vis när jag författade inlägget att Håkan Hellström är en relativt känd person, "En vän med en bil" är en relativt känd låt som nästan alla kan relatera till - dessutom är den nostalgisk för mig vilket inlägget faktiskt handlade om (+ att låten är sjukligt pubertal, jag är sjukligt pubertal, jag skriver bara saker som är sjukligt pubertala...). Detta borde alltså göra att fler antingen väljer att kolla in inlägget pga att man dyrkar Håkan, eller möjligtvis att man verkligen avstår från att läsa pga en avsky mot Håkan.
Det var här jag tänkte mig någonslags reaktion - men nej, mina experiment var förgäves. Tyvärr kan inte några slutsatser dras angående just fjortispoppares bloggvanor..

Tilläggas kan att jag inte har något intresse alls i att faktiskt fånga flest antal läsare osv.
(även fast att det låter som det nu när jag ännu en gång vill peka på det. typ som folk som "VERKLIGEN INTE ÄR GAY, ALLTSÅ VEERKLIGEN" - den första och främsta indikationen som borde väcka misstankar angående ifall personen faktiskt , förmodligen är gay, just eftersom den verkar så osäker på sin sexuella läggning. Det är inte den effekten jag vill få fram...) Aja, ännu en ogenomarbetad tanke hursom.

Säger något om mig, perhaps?
I ovanstående text har jag skrivit ordet "jag" 25 ggr. (+ de 2 "jag" i detta textstycke)
För att riktigt förstärka min egocentriska stämning har jag varit blygsam nog att lägga till andra personliga pronomen så som "mig" och "mina" 9 ggr (+1 i detta textstycke)

ÅåÅhHhHåÅååÅ VaAaD JaG ÄlSkAr mIg!11 *egoegoego*
<33333333<3333tretretretreee
Jag kräks.

Kommentarer
Postat av: Levon

Det är inte många som vågar erkäna att de har fel, starkt gjort Elin!

2008-02-07 @ 23:01:42
URL: http://levon.blogg.se
Postat av: Elin

Haha, jag kommer ut i min blogg (A)

2008-02-07 @ 23:08:47
URL: http://elinr.webblogg.se
Postat av: Levon

det är väl det blogg är till eller något (:

2008-02-07 @ 23:11:14
URL: http://Levon.blogg.se
Postat av: Elin

äH, så bloody serious är jag inte.

2008-02-07 @ 23:35:16
URL: http://elinr.webblogg.se
Postat av: filip

Eller att många väljer att läsa just pga avsky mot Håkan.

2008-02-08 @ 23:07:49
Postat av: Elin

det skrev jag väl?

2008-02-10 @ 19:59:19
Postat av: Elin

eller, ah, jag har nog skrivit lite galet. jag har funderat kring det.

2008-02-10 @ 20:03:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0