MALAISE

Det är som Darin på tvären och tvärs om.
Så siat samt förväntat. Möjligheterna att kringgå "uppkomst av ofördelaktig situation" 
var knappast befintliga, men tar ändå lika fruktansvärt illa vid.
Outhärdligt att få det befäst i ord, det är så tvivelaktigt otvivelaktigen närvarande.
Kliver på huggtänder i plast - kan tyckas som att de varken biter eller snärtar till. 
Jag borde alltså inte reagera känslomässigt, men leksaker orsakar mer än jävulsk smärta?
Är i synnerhet förrädiska mot ohärdade fotsulor. 
(spontan reaktion:)
F tothe I tothe double-T A
eller möjligtvis TTA, ifall man vill svänga sig så.
(menvadmenardunudåelin?krigszon?tänkatänka...)

Att simma/bada är precis lika ångestlindrande som jag förväntade mig. Åh, holy! Myvkry! <3
ONÖDIGT INLÄGG! (ett sådant, likt många andra här i bloggen som är totalt andefattiga och inte speciellt intresseväckande. ursäkta mig, men jag är inne i en sådan period. hopplöst det här med inspirationen. jag kan knappast tänka mig att jag för någon månad sedan var kreativt driven att göra saker, nu är jag total-lame! aja, jag lär radera detta imorrn när jag mår bättre.)
Bara appropå ingenting så börjar jag bli trött på att se ut som en strypt katt i håret alltså. Jag vet inte vad jag ska göra med det (vill inte bleka det till min naturliga färg, vill inte färga om till mörkt) vilket har gjort att jag satt hela hår-frågan på pause i kanske tre månader (dvs, jag har inte t.ex. färgat om utväxten som jag gjort tidigare). Älskar den fina övergången mellan min utväxt på 5 cm, den sedan påföljande bruna delen och sist den ursprunliga svartfärgade delen! Sedan kan jag ju tillägga att mitt hår nu mer har vuxit sig så långt att när jag har det i en snedbena liknar jag närmast en sk8rboii på 11 bast som behållt håret långt just för att det är liite alternativt.. Patrick Wolfs "the Hairy song" eller vad den nu heter är mitt självklara soundtrack, helt enkelt.

men, okej, åter till ämnet. jag antyder möjligtvis ett uns av förbittring? Möjligtvis på grund utav detta ovan/nedan?
Jag kräks av svartsjuka, seriöst. Oj, nej, det är visst fultochofint att visa upp tendenser till emotionellt lidande (hopplöst det här med att romantisera något som aldrig existerade. klyshigt nog är det omöjligheterna, olyckan som nu närvarande IGEN). 
I smyg hoppas/tänkerjag; DÖDINJÄVEL! (ol'fjortis-fasoner, storabokstäverärsååeffektfullt?jobbiggrej)

Loop-duplicera mitt hjärta, läsa gamla block ifrån högstadiet är grejen (+högstadiet var grejen). Den tjugioandra januari 2007 jobbade vi med organisk kemi i Sturebyskolan. Inte för det kommer jag ihåg något mer om alkoholer eller vad som är homogent ...nej, jag driver, det gör jag visst det.
men fan, jag orkar inte ens skriva ordentligt. (nifårursäktamig, min nostalgi är plötsligt närvarande 24/7) Precis så ledsen är jag över att jag är placerad i den skola som jag är. Jag saknar NO-Per och resterande gamla lärare! För ett år sedan var vi, dvs 9D, på g i Idre. Jag var rödhårig, naiv, hopplöst förälskad i Lukas Frank Herbert... Allt var nästan så bra som det kunde bli (?). Idre-reglerna var författade av oss själva, finfina samt anpassade efter våra pubertala behov, dessutom.
Exempel:
Ingen porr på dagtid!
Inga vapen förutom the knife!
Bara tevespelsturneringar!
osvosv.

orkar inte.
tröstäta 4-life.