MALAISE

"På hösten reste mor tillbaka till England för att börja studera vid universitetet. Hennes fickor var fulla av sand från den lägsta platsen på jorden. Hon vägde fyrtiosju kilo. Ibland berättar hon en historia för oss om en tågresa från Paddington Station till Oxford när hon träffade en fotograf som var nästan helt blind. Han hade mörka solglasögon och sa att han hade förstört sina näthinnnor under en resa till Antarktis för flera decennier sedan. Hans kostym var mycket välpressad och han hade en kamera i knäet. Han sa att han såg världen på ett annat sätt numera, och att det inte nödvändigtvis var till det sämre. Han frågade om han kunde få ta ett fotografi av henne. När han lyfte upp kameran och såg genom sökaren frågade mor vad han såg.
- Samma sak som jag alltid ser, sa han.
- Vad är det?
- Någonting suddigt, sa han.
- Men varför gör ni det då? frågade hon.
- För att jag ska veta vad jag har tittat på, sa han, om mina ögon någonsin blir friska igen."

alltså, inte genialiskt men avundsvärt hursomhelst. jag kommer aldrig bli en förstklassig författare. inte heller kommer jag bli fotograf. nicole krauss är nog förstklassig, nästan iallafall.