MALAISE

jag har alltid beundrat konståkning.
när började underhållaren bli hedrad och idoliserad?
jag visionerar jycklare, judar i koncentrationsläger osvosv som historiskt
föraktats, smutskastats samt blivit osympatiskt utnyttjande av sina överordnade
då de tvingades till att underhålla med sina förmågor.
har det skett någon form av moraliskt omvärdering av artisten, då vi idag,
kanske bortsett ifrån hyckleri inom vissa tv-program av typen förnedring, genuint 
uppskattar artisten. ifall man begrundar den typen av primitiv humor som förnedringsteve
tillhör, så verkar den vara såpass befäst i historien att människor närmast instinktivt
roar sig på andras bekostnad - och bör därför inte räknas i detta sammanhang.
 var publikens beundran något som växte med tiden. i antiken var ju t.ex.
teatern som underhållning populär, men skådespelare var, ifall jag minns korrekt, inte speciellt
uppskattade. idag är väl underhållningen på något vis betraktad som en produkt utav utövaren,
och därför likvärdig den trevliga/otrevliga upplevelsen?
somsagt, jag har alltid beundrat konståkning.
bör nog också tillägga att stor del av min skräck inför framtiden baserar sig på tanken att enbart
bli en bortskämd betraktare, möjligen kapabel till att bedöma/fördömma andras prestationer.