MALAISE

förenade korobushka och logiskt tänkande,
tetrispusslade tills, även om sent upplyst, av igenkänning
vad som i kom först, hönan eller ägget,
i mitt fall kvarstår att utreda.
oturligt nog snarare bitar utan pussel.

folk gör skillnad mellan familj och vänner, 
åkommor bör lämnas utanför,
absolut inte motsatt betydelse.

jag hörde (läste) om de ryska negationerna...
eller vad det heter.

vilken roll spelar advokaten?
kanske mer än att skapa karaktärer.

Golvet sviktar, avståndet till horisonten
ändras med storlek på jorden och blickens omfång
Oceaner, bokstavligen till slutet,
och vi hoppas på sjögång - minimal

jag har legat sömnlös och funderat på muskler och mjölksyra och på förhållandet mellan dessa som jag inte kan minnas ifrån biologilektionerna. här kommer mina frågor som jag hoppas ni kan besvara!! obs; jag har verkligen ingen som helst aning längre hur detta fungerade, så ifall jag har helt galet fel redan nu i frågorna så har jag väl förmodligen tänkt galet.

1) varför behöver musklerna syre? liksom, vad gör muskeln med syret lite mer exakt?
2a) är det så att man pga syrebrist i musklerna producerar mjölksyra eller kommer den dit av någon annan anledning?
b) isåfall, är det syret som finns till för att motverka mjölksyra konstant eller på något vis tvärtomellerhursomhelst?
c) ifall det är så att syret finns där för att ständigt motverka, varför har kroppen då konstruerats med ett system som bryter ned sig självt, för mjölksyra har väl en litelitelite förlamande effekt?
d) och ifall mjölksyra är förlamande, skulle man då kunna bli helt förlamad av sin egen mjölksyra?
e) är det vad som händer när man kvävs?
3a) vart kommer mjölksyran ifrån?
b) vad bryter ned mjölksyran, eller försvinner den bara långsamt bort? är det syret eller jagförståringenting?
4) hjärtat är ju en muskel, och muskler får mjölksyra (oavsett om det nu är så att man får mjölksyra av att få för lite syre eller av något annat). kan man få mjölksyra i hjärtat? eller ifallIFALLIFALL det nu är så att man får mjölksyra av att ha för lite syre i blodet, är det då så att eftersom hjärtat är själva centrumet för blodet att det aldrig blir utan syresatt blod?

bah, förstår ni hur förvirrad jag känner mig?

ps. jag hoppas att mitt självförakt framgick tydligt i mitt föregående inlägg.. ds.

Det enda som är mer smärtsamt än att vara en aktiv glömmare är att vara en overksam ihågkommare.
den där j.s. foer alltså.

bara för att spä på min egen ihågkomst
så har min såattsäga genetiskt medfödda röda uppsättning av hår återuppstått efter en period av treårig förnekelse.

någon sade att det var tämligen sällsynt och remarkabelt att hava denna kulör på hår, så jag fick väl lystra till detta, göra min plikt som ärad rödhårig och bära färgen med stolthet. värdigt vore väl dessutom att vidare skänka mina ovanliga gener, och jag måste säga att jag numer känner inför detta med större glädje än i mina wannabeafro-amerikanska tider (dvs i 5an). söker därför med ljus och lykta efter rödlockig pojke att tillsammans hylla(beklaga) denna lilla genetiska raritet(misstag) vi båda lider utav med. förträffligt, inte sant?

idag har jag sett kings of convenience!
och guess what, imorrn skall jag också se kings of convenience!
man skulle kunna uttrycka sig på så vis att jag är lite frälst.

nu är min enda tonårsromans över på riktigt. jag vet inte vad som var sorgligast,
att de var så fruktansvärt tarvliga (och fullständigt underbart bra, som vanligt.),
anders-hyllningarna, den förkrossade daniel gilbert i publiken, min borttappade
bd-kumpan, mitt eget självförakt (jag hade nog inte förväntat mig att reagera som en
13årig fjortis, men okej) eller att ett imperium och dess okrönte konung går i graven.
kliché avlöser kliché i mitt sinne right now.
allt lär förbli rätt meningslöst nu ett tag. broder daniel forever.