Utan tvekan ryggradslös
att önska sig ett ursprung som polsk jude kanske är att gå över någon form av gräns för att verka intressant.
alla böcker jag läst de senaste dagarna flyter ihop till en enda massa av polska judar. eller bara judar överhuvudtaget.
egentligen vill jag ju bara ta del av, på ett annat sätt än alla som kollar på ninas resa och blir så betagna.
alla böcker jag läst de senaste dagarna flyter ihop till en enda massa av polska judar. eller bara judar överhuvudtaget.
egentligen vill jag ju bara ta del av, på ett annat sätt än alla som kollar på ninas resa och blir så betagna.
Det finns ett fotografi av mor som ingen någonsin har sett
"På hösten reste mor tillbaka till England för att börja studera vid universitetet. Hennes fickor var fulla av sand från den lägsta platsen på jorden. Hon vägde fyrtiosju kilo. Ibland berättar hon en historia för oss om en tågresa från Paddington Station till Oxford när hon träffade en fotograf som var nästan helt blind. Han hade mörka solglasögon och sa att han hade förstört sina näthinnnor under en resa till Antarktis för flera decennier sedan. Hans kostym var mycket välpressad och han hade en kamera i knäet. Han sa att han såg världen på ett annat sätt numera, och att det inte nödvändigtvis var till det sämre. Han frågade om han kunde få ta ett fotografi av henne. När han lyfte upp kameran och såg genom sökaren frågade mor vad han såg.
- Samma sak som jag alltid ser, sa han.
- Vad är det?
- Någonting suddigt, sa han.
- Men varför gör ni det då? frågade hon.
- För att jag ska veta vad jag har tittat på, sa han, om mina ögon någonsin blir friska igen."
alltså, inte genialiskt men avundsvärt hursomhelst. jag kommer aldrig bli en förstklassig författare. inte heller kommer jag bli fotograf. nicole krauss är nog förstklassig, nästan iallafall.
- Samma sak som jag alltid ser, sa han.
- Vad är det?
- Någonting suddigt, sa han.
- Men varför gör ni det då? frågade hon.
- För att jag ska veta vad jag har tittat på, sa han, om mina ögon någonsin blir friska igen."
alltså, inte genialiskt men avundsvärt hursomhelst. jag kommer aldrig bli en förstklassig författare. inte heller kommer jag bli fotograf. nicole krauss är nog förstklassig, nästan iallafall.
Förmodligen tid för att passera
Inledde min tonårsrevolt med populärmusik från vittula,
borde kanske kväva den med en look-alike
lyssnade på born to be wild då
lyssnar på born to be wild nu och inser att jag gjort kilometrar till centimetrar i sinnet
tillryggalagt en mätbar sträcka!
niila fick världen och jag fick niila.
(men pssstjag gick och blev med världen också.)
okej, den obligatoriska rastlösheten som ung har självklart drabbat mig tidigare,
men att nu som världsvan romantisera veckor och dagar och minuter och sekunder är så fruktansvärt
jag längtar inte bort längre, bara repeterar.
17/7, torsdag, krakow, kl 18.00, vad hände.
BAH.
Brolle Jr. är hemma igen
nu har jag och mina damer varit i polen och dansat till den här låten fyra nätter i rad.
(skall börja köra med känd i polen istället för känd i japan, kanske)
ni hobbypoeter och wannabe-kultursnobbar kanske dissar euro-disko men vi hann med att
dansa till danger och the knife utöver tokio med danny också, så polen är väl kanske inte helt efter.
men inte bara det, vi har också bokstavligen beblandat oss med lokalbefolkningen på
loppmarknader och eeh på kitsch (feeling blue? feel pink! - kan ord innehålla mer slagkraft än så?)
inhandlat bagels och strosat runt i de judiska kvarteren. din mamma knullar bättre än du är en klassiker,
alla drömmar om lockar och polacker gick i uppfyllelse! så mycket mer än müsli - wizzair langar ordentliga priser. idag har jag träningsverk efter att ha sprungit med en 60 cm-pizza över halva krakow.
mer än så tänker jag inte berätta!
warsawa snart?
en kärleksförklaring till mina damer och våran trip,
till er som jagar samma känsla; när ni pensionerar er är vi fortfarande vinnare.
De som saknar mod att göra slut på sin tillvaro har bara en enda utväg - att döva sitt samvete, kväva sitt minne, att utplåna den sista tillstymmelsen av hopp.
"Mera kaffe?"
"Ja tack."
"Vad står det i tidningen?"
"De har kommit överens om vapenvila, men den varar inte länge. De börjar snart slåss igen. De får aldrig nog."
"Var händer det?"
"I Korea, Kina - välj själv."
"I radion sa de att Hitler fortfarande lever."
"Om en Hitler är död så finns det miljoner som är redo att ta hans plats."
"Ja tack."
"Vad står det i tidningen?"
"De har kommit överens om vapenvila, men den varar inte länge. De börjar snart slåss igen. De får aldrig nog."
"Var händer det?"
"I Korea, Kina - välj själv."
"I radion sa de att Hitler fortfarande lever."
"Om en Hitler är död så finns det miljoner som är redo att ta hans plats."
