MALAISE

uttryckte mig en gång som så
att min text förliste i wörldwidewebb.
relativt godkänt uttryckt av mig, då
känner att jag har förlist ordentligt.
antingen förlist som i att de texterna
gick förlorade är försvunna, eller som att de
som faktiskt är publicerade försvann ut på allt
för okontrollerat hav. mitt skepp gick under.
upprepar innebörd av föregående inlägg,
trötta liknelser, jag har deffi förtöjt mig vid
bryggan eller lagt ankar i trygg hamn.
hissar inga segel no matter what.
måste logga ut från facebook.

öknarlapptäckenochskoskavihjärtatpausplaygrej

jag vill gå på dejt!!!

är det inte lite dags att gå vidare ifrån flygplansdesignen? eller?

jag undrar ifall det gör en till en bättre
historieberättare att vara nostalgisk av
sig. sedan jag läste på om autism
har jag som löfte att tänka på framtiden
lite oftare. det har redan gett resultat!

WB kottE säger (00:40):

men du är säkert inte seriös

men jag förstår ju int sånt

längre

filip säger (00:40):

på allvar?

WB kottE säger (00:41):

vilket?

filip säger (00:41):

att du inte förstår sånt?

WB kottE säger (00:42):

jag

WB kottE säger (00:43):

är ganska seriös med det

men nej, jag förstår väl

men nu känner jag mig mobbad så nu tänker jag sov

a

men på allvar är oseriöst

WB kottE säger (00:44):

och frågan känns oseriös

filip säger (00:44):

du kan inte gå och lägga dig mobbad

WB kottE säger (00:44):

och jag är mentalt retarded

äh

filip säger (00:45):

berätta lite mer om coola kontakter och filosofi-briljerande först

WB kottE säger (00:45):

har inga

dö

r

filip säger (00:46):

eller bara din genialitet i allmänhet

WB kottE säger (00:47):

nu är allt oseriöst oc hhar sneat i huvudet går och lägger mig godnatt

filip säger (00:47):

nej men du får inte somna medan du tänker illa om mig eller dig

 

förlåt om jag trampar på någons tår nu,

men ibland undrar man ju lite.

sparar ju aldrig såntdär.

 

efter detta gick jag och kollade mig i spegeln,

gick tillbaka in på mitt rum, sprang in till mina föräldrar

sprang tillbaka och sen.

när jag sa sneat i huvudet menade jag det

 

spagetti, tomater, olja å färskost
kaffe, kattmat å riiis.

känns förresten knappt accepterbart att skylla på att vara tonåring
när man är goin on 19 - men lets face it, jag är sjukligt hormoniell
i smyg och biblotikarie, 35 på ytan. men som någon sa det så handlar
väl inte att blivuxentjohsssklysch om att man faktiskt börjar känna mindre,
utan att man maskerar/hanterar det bättre. "bättre"

hursomhelst så känner jag mig inte alls vuxen just nu. jag beter mig
som ett litet barn och vill bara dansa. regression.

igen, låt mig ursäkta vad bloggen blivit. jag tvingas inse att mina
och därmed bloggens glansdagar är över. vi hade våra stunder
då det var riktigt intressant (or at least tyckte jag det och kanske
inte läsarna men det struntar jag i jag tyckte min blogg var aw.)
och nu är det mest hastigthastigtskrivaavsigalltsåjagintegårunder.
men det känns okej att det är så. noll tanke och formulering.

SLASK MÅSTE VARA DET VÄDERTILLSTÅND SOM INGEN UPPSKATTAR.
jag skulle vilja träffa den personen som i ärlighetens namn vaknar upp
på morgonen och bara utbrister "ÅÅÅH VAD MYSIGT MED LITE SNÖMODD i brunt"

(regnsnösuperfuktigtsnustorrt(snusevälintesåtorrt)och
värmeböljanästanjordbävningallaärsåälskadeslaskenärjag..ååh.hah.)

(och ursäkta mig för att jag är martyr, det är en del av min problematik)

jag ser ingen riktig poäng med att "öva på att gå i skolan och försöka komma tillbaka"
när att gå i skolan är den enda konsten som jag riktigt behärskar. jag är kickass på
att hålla mig till regler och skriva uppsatser som lärare vill ha dem. men när jag inte
ens får gå ut och verkligen gåuuuuuut ta studenten med allt vad det innebär känns
allt väldigt förljuget. varför ska jag gå på historian ifall jag ändå ska läsa om det till
hösten? de få kurser som jag faktiskt kommer att kunna göra klart detta år är knappast
tidsbelagda i skolan(läs projektarbete). då känns det bättre att få verkligen börja om.
alla andra har ju ändå en fot i framtiden - jobb, vidareutbildning, resor, kärlekar,
flytta utomlands, lägenhetsköp hit och dit och jag jag har inte ens fotknölarna kvar.
jag ser ingen som helst vinst i att, för dem, dra med sig något upp till ytan som ändå
har missat för mycket för att vara med på riktigt. gå vidare ni så gör jag det med.
eller så är det bara så att jag inte ser någon poäng alls med att gå på kulturama.
den lillalilla gnuttan skolork jag hade har ju deffi försvunnit med detta. jag vill inte.

det är kul att vara tonåring. eller det roliga är väl att man känner så stor skillnad
mellan aggressioner och ångest som kommer sig av just _det_ och vanligt jävla
panikångestsyndrom.

det är svårt att skriva om
lilla variga på ett eget vis.

jag skulle också vilja veta ifall det är hilena som i dröm halvskriker mitt
namn eller ifall det är jag som inbillar mig/drömmer skeendet om och
om igen eller ifall det är i annan komavärld.

TVIVLET FÅR INTE TA ÖVER MIG IGEN.

jag önskar jag mindes övergången från
MAMMA NU HÄNDER DET NU ÄR DET PÅ ALLVAR + hyperventilation
på sängkant till att det faktiskt slog och hakade upp sig men
det är bara svart hål tills jag håller i ett täcke och
småspringer runt i köket/ligger på golvet. samma
med amsterdam. minns försöka ställa sig upp men
misslyckas men har fullständiga svarta hål i början av allt.
förmodligen var det inte så mycket där så mycket tid
men skulle vilja minnas känslan av att det liksom fysiskt kryper sig på
när det krisat och inte bara stickasmärtacentrifug.

ni får ursäkta vad bloggen har blivit.