JAG ÄR INTE KÄNSLOMÄSSIGT MOGEN
- SER NI HUR JOBBIG JAT TYCKER LIVET ÄR? sa jag och pekade på hur mitt hjärtas puls inte bara nöjde sig med att rumstera i sitt ursprungliga hem - bröstkorgen- utan så desperat längtade ut i synbart bultande fötter, pulserande överarmar och gav högt blodtryck i varenda led. Det lilla fästet där alla känslor skulle rymmas hade för länge sedan svällt över av allt känslomässigt skrot som bara inte kunde finna sig i det stilla livets alla åtaganden.
Kommentarer
Trackback
