MALAISE

efter sommarens alla bestyr känner jag att jag äntligen är berättigad det där uttrycket
som slentrianmässigt slipprar ur bekantas munnar, om så ändå oftast beträffande andra
projektledartyper och inte nödvändigtvis mig.
"hon är en såndär med många strängar på sin lyra"
först kultursnobberi i grekland och stillsamt vandrande bland ruiner i gamla myters fotspår.
snart därpå herrängdansegalenskap, dvs utomjordiskt leverne överlag _inte sova_
sen direkt på berlin 24timmarsvakenhetrastlöshetklubbAA en helt annan vecka en
helt annan person med helt andra utsikter och helt andra avsikter.
därefter totalvändning, askes i jämförelse - cykla till linköping, luffarliv på riktigt
(eller nästan men jag lovar göra bättre försök) för att se den där mannen med texterna
och nu bara hem för att egentligen sova igen hela sommarens sömnbrist för att sen
iväg på festival och allt det gamla bekanta med festivalande och en typ av hypeband och utanförströmmenmenströmföljande människor.
snäva kast mellan högt och lågt men minst lika intensivt ifrån alla håll.

jag har lite svårt att pussla ihop de där tvåellertrepersonligheterna som skriker åt varandra.
den ena är lustigt swingig från ingenstans. en är mer alkohol och ytlig fest, den tredje är mer
stillsam poet som inte orkar med allt det givna skämtandet. och så finns den late i allt det där.
slusken som vill skriva det här för att få något för det, som riskerar att se ut som en ganska illa
nedgången om bara ett par år.
EEEEEEEEEH.
ursäkta mig. jag ångrar mig redan. jag blir yr av att sitta ens en halvtimme framför datorn
efter en månad eller två kanske av aldrig stilla (mest för att det är så olikt mig) och vill ut och springa.
"äntligen berättigad"
frågan är bara hur länge jag kommer att orka vara det.