MALAISE

Det är som Darin på tvären och tvärs om.
Så siat samt förväntat. Möjligheterna att kringgå "uppkomst av ofördelaktig situation" 
var knappast befintliga, men tar ändå lika fruktansvärt illa vid.
Outhärdligt att få det befäst i ord, det är så tvivelaktigt otvivelaktigen närvarande.
Kliver på huggtänder i plast - kan tyckas som att de varken biter eller snärtar till. 
Jag borde alltså inte reagera känslomässigt, men leksaker orsakar mer än jävulsk smärta?
Är i synnerhet förrädiska mot ohärdade fotsulor. 
(spontan reaktion:)
F tothe I tothe double-T A
eller möjligtvis TTA, ifall man vill svänga sig så.
(menvadmenardunudåelin?krigszon?tänkatänka...)

Att simma/bada är precis lika ångestlindrande som jag förväntade mig. Åh, holy! Myvkry! <3
ONÖDIGT INLÄGG! (ett sådant, likt många andra här i bloggen som är totalt andefattiga och inte speciellt intresseväckande. ursäkta mig, men jag är inne i en sådan period. hopplöst det här med inspirationen. jag kan knappast tänka mig att jag för någon månad sedan var kreativt driven att göra saker, nu är jag total-lame! aja, jag lär radera detta imorrn när jag mår bättre.)
Bara appropå ingenting så börjar jag bli trött på att se ut som en strypt katt i håret alltså. Jag vet inte vad jag ska göra med det (vill inte bleka det till min naturliga färg, vill inte färga om till mörkt) vilket har gjort att jag satt hela hår-frågan på pause i kanske tre månader (dvs, jag har inte t.ex. färgat om utväxten som jag gjort tidigare). Älskar den fina övergången mellan min utväxt på 5 cm, den sedan påföljande bruna delen och sist den ursprunliga svartfärgade delen! Sedan kan jag ju tillägga att mitt hår nu mer har vuxit sig så långt att när jag har det i en snedbena liknar jag närmast en sk8rboii på 11 bast som behållt håret långt just för att det är liite alternativt.. Patrick Wolfs "the Hairy song" eller vad den nu heter är mitt självklara soundtrack, helt enkelt.

men, okej, åter till ämnet. jag antyder möjligtvis ett uns av förbittring? Möjligtvis på grund utav detta ovan/nedan?
Jag kräks av svartsjuka, seriöst. Oj, nej, det är visst fultochofint att visa upp tendenser till emotionellt lidande (hopplöst det här med att romantisera något som aldrig existerade. klyshigt nog är det omöjligheterna, olyckan som nu närvarande IGEN). 
I smyg hoppas/tänkerjag; DÖDINJÄVEL! (ol'fjortis-fasoner, storabokstäverärsååeffektfullt?jobbiggrej)

Loop-duplicera mitt hjärta, läsa gamla block ifrån högstadiet är grejen (+högstadiet var grejen). Den tjugioandra januari 2007 jobbade vi med organisk kemi i Sturebyskolan. Inte för det kommer jag ihåg något mer om alkoholer eller vad som är homogent ...nej, jag driver, det gör jag visst det.
men fan, jag orkar inte ens skriva ordentligt. (nifårursäktamig, min nostalgi är plötsligt närvarande 24/7) Precis så ledsen är jag över att jag är placerad i den skola som jag är. Jag saknar NO-Per och resterande gamla lärare! För ett år sedan var vi, dvs 9D, på g i Idre. Jag var rödhårig, naiv, hopplöst förälskad i Lukas Frank Herbert... Allt var nästan så bra som det kunde bli (?). Idre-reglerna var författade av oss själva, finfina samt anpassade efter våra pubertala behov, dessutom.
Exempel:
Ingen porr på dagtid!
Inga vapen förutom the knife!
Bara tevespelsturneringar!
osvosv.

orkar inte.
tröstäta 4-life.

Ja,

Dagligen googlar jag ordet "dekadent"
Söker nogsamt genom synonymerna,
försäkrar mig om att "Rh, Elin"
även idag inte finnes bland dem.

Nej,

Andlös, andnöd, den andres ande snarare än min?
Förmodligen sådär övergiven, strangled and raped on the roadside som för endast en vecka sedan, igen!
Först den ene, enbente, sen den nye?
Endast Joy Division + Guillemots-fest i mitt hus.
Appropå Joy Division är en liten misstanke väckt;
Jag tror att ett smärre kommunikations-fel uppstått p.g.a mina tidigare missvisande signaler 
och det senare valet att inte suga av dig, detta grundat på mina samvetskval?
Är jag dum i huvet, du tolkar det som om att jag äcklas av dig?
Osäkerosäkerosäker men djävulskt stilig, stilen till trots.
Ledsen, men jag är född med blåa ögon.
Förargelseväckande beteende, och är egentligen burdust i min värld. chilla.
Kul att jag sumpat mitt komma-över-ragg..

Control är passionen i livet. Smärtsamt vacker och överpure.

Cirka en månad tillbaka i tiden fick jag frågan om vilken skiva jag uppskattade mest, ifall jag var tvungen att lista mina favoriter. Jag kom inte fram till så mycke vid detta tillfälle, utan funderade snarare kring vilka skivor som jag gillade just precis då. Efter många dagars reflektioner har jag dragit slutsatsen att på denna lista går det inte att ignorera förekomsten av några fåtal skivor ifrån mitt förflutna, då det förflutna faktiskt, hurlitet jag än vill det, är en stor del av min vardag. Med detta vill jag alltså komma fram till att bland de där skivorna som bara är fullbordade och genialiska borde tilläggas t.ex. Snook - Vi vet inte vart vi ska, men vi ska komma dit.
Låtarna är av någon anledning så förfärligt bra att jag försmäktar en smula, de berättigar sin existens i samband och anknytning med varandra, som ett oändligt pärlband av nostalgi...
 
Och låt mig tillägga,  nu när jag tillåter mig anse mig själv som aningen skillad, när jag faktiskt var en av fåtalet som kunde se utöver och igenom hela "MR.COOL"-hypen när den varade!
Jag var verkligen ett äkta Snook-fan back in the days, och vad händer när jag lämnat det? Jo, de slår igenom och blir hyllade av alla PA-fjortisar.
Jag är såååååååå före, helt enkelt. Hipp tjej. EH. skämtarn..
Aja, ibland får jag bara oemotståndlig lust att bara förlora mig själv i t.ex. "Lejonhjärta" eller "Farsan snarkar redan", och hela resterande, tidigare nämda skiva. Och det, mina kära vänner, är en mycket bra egenskap hos ett musikaliskt konstverk, ifall det vid upprepade tillfällen kan lyckas frammana sig som av självgående motor i mitt minne!
Lite hej-jag-är-tuff-meningslöst inlägg kanske.

ödets ironi, jag har visst ett finger med i spelet
jag lever imperfekt i presens

Jag söker dig;
Dam/Herre i sina bästa år (+15 minus20)
Kunnig utövare av den bortglömda konsten dragspel
Förblindad och tillgiven, utan ögon för omvärlden
, trots detta tilldelad förmågan att förlama med en blick,
skarpsynthet
och hög acceptansnivå.

Eller egentligen bara vem som helst..

Jag minns en tid, i slutet på november/början på december förra året då jag var mållös, överrumplad på grund utav alla dessa fina ord jag fick höra. Jag svarade då med att jag sparade mina ord tills någon gång när jag skulle välja dem bättre. Inte för att dessa ord är speciellt fina nu heller, de har inte utvecklats in till något blomstrande sådär, men på något sätt känns de mer äkta betydelsefulla nu än då.

Jag vet att jag inte brukar visa upp att jag är sådär arty, dels för att jag inte är speciellt arty men mest för det känns som om att jag borde stå för vad jag skapat - men det gör jag ju inte. Jag är ju inte nöjd med det!
Jobbigast är att visa upp för folk man vet att man kommer att umgås med i fortsättningen, folk som man är övertygad om att de bedömmer ens utförande, men kanske ändå säger att "guuuud vad fin din bild varbalblba". Jag kan bara inte svälja det, för jag vet ju hur jag själv är när det kommer till bedömning av folk, hur lite jag än vill vara medveten om att jag gör det. Inför en bunt främlingar skulle jag säkert kunna visa upp det jag presterat utan att skämmas, men det känns alltid i bekanta kretsar som om att jag har gjort något "fel" när jag showoffar sådär.
Ursäkta att jag svamlar något så sjukt, har inte sovit en blund i natt p.g.a sjuklig skolångest. Kan inte gå och lägga mig för att jag inte vill gå till skolan, kan inte gå upp för att jag inte vill gå till skolan, kan inte sova för jag inte vill gå till skolan, kan inte tänka för att jag inte sover och klarar därför inte av att gå till skolan osv..
Idag är hela jag en enda stor bekymmersrynka helt enkelt. Det är för ljust för att mina ögon ska klara av att hålla sig ordentligt öppna, men jag får inte slumra till en blund, för då kommer jag inte kunna sova inatt heller. ILLA!

Det värsta med att behöva gå till skolan är inte att jag måste plugga, för det tycker jag faktiskt kan vara kul. Det värsta är att jag numer har tappat kontrollen över mina arbeten, är försenad osv, vilket leder till att jag kanske för första gången i mitt liv är underkvalificerad i något ämne. Den tanken är så SJUKT stressande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den tanken totalparalyserar hela min hjärna, jag kan inte göra något annat än att skrika, och när jag inte kan göra något annat än att skrika så kan jag inte heller "få kontroll" över mitt pluggande igen.
En annan sak som är vidrig med att gå i skolan är att jag känner mig mer ensam där än vad jag gör annars. Varför? Jo, trots att jag är tillsammans med Annie, runtomkring är det en massa folk så gör det mig obekräftad att se alla människor som faktiskt INTE vill prata med mig. Är jag själv hemma kan jag bortse från alla dessa människor och endast roa mig med mina tankar. Det blir bara så påtagligt att jag faktiskt är lite bortkopplad ifrån resterande när jag tvingas se mig själv mitt ibland dem. Det är ju inte så att jag är mobbad, nejnej, ingen annan än möjligtvis Annie skulle ju peka på det problematiska i situationen. Jag tycker inte illa om någon i min klass, men jag är ändå inte en del av umgänget. Det går inte att komma ifrån att jag ser på dem som idioter för att dom inte vill vara med mig..

Spenderade stor tid av gårdagens kväll med att fundera kring formen och betydelsen av den kursiverade punkten. 

 - Fråga 1: Är en punkt på en dator helt kvadratisk? Finns det någon bestämmelse kring storleken på punkten isåfall? Tänkte på att en punkt i realiteten faktiskt är mer rund än kvadratisk och inget annat. Varierar stilen/storleken på punkten beroende på typsnittet? 

 - Fråga 2: När man kursiverar en punkt "." roterar då hela punkten x antal grader, eller förskjuter man bara de övre två hörnen (ifallpunktennuärkvadratisk) en aning? Ifall jag nu antar att hela punkten roteras med x grader, borde den inta någonslags rombform då? 

 - Fråga 3: Den filosofiska,tankemässiga, poetiska innebörden av en punkt är lika med vadå? En punkt kan ju enkelt ses på som ett slut av en mening, en  fras osv. men jag skulle vilja höra om den filosofiska "laddningen" av punkten i sig.
Utifrån tidigare svar, vad blir skillnaden av innebörden när man kursiverar punkten?

Dagens insikt;
Utan tvekan finns anledningar till att reclaima museibesöken.
Spårvagnar är läckra.
Holding på kulturhuset var emotionell, lika så den japanske fotografens Arakis utställning.
Carl-Einar Häckner är fruktansvärt bra, han var vänlig nog att ge mig den siste pusselbiten <3 danke.
Dagens fråga(förutom punkterna då..);
Huruvida realism och magi går att kombinera?
För jag känner mig en smula sliten mellandessa båda.
Vill hemskt gärna hitta ett sätt att balansera dessa två i ett fotografi.
Dagens hype;
Hypar som alla andra, panda bear, beirut (på bilden ojojoj<3 min kärlek i livet = zach),
harlem shakes, elliott smith.. och lite mer beirut:
 http://www.youtube.com/watch?v=kjeh6P4sRfw





















Någon dag ska jag skriva mer om Carl-Einar. Inte nu.
Puss från mig.