MALAISE

jag ser ingen riktig poäng med att "öva på att gå i skolan och försöka komma tillbaka"
när att gå i skolan är den enda konsten som jag riktigt behärskar. jag är kickass på
att hålla mig till regler och skriva uppsatser som lärare vill ha dem. men när jag inte
ens får gå ut och verkligen gåuuuuuut ta studenten med allt vad det innebär känns
allt väldigt förljuget. varför ska jag gå på historian ifall jag ändå ska läsa om det till
hösten? de få kurser som jag faktiskt kommer att kunna göra klart detta år är knappast
tidsbelagda i skolan(läs projektarbete). då känns det bättre att få verkligen börja om.
alla andra har ju ändå en fot i framtiden - jobb, vidareutbildning, resor, kärlekar,
flytta utomlands, lägenhetsköp hit och dit och jag jag har inte ens fotknölarna kvar.
jag ser ingen som helst vinst i att, för dem, dra med sig något upp till ytan som ändå
har missat för mycket för att vara med på riktigt. gå vidare ni så gör jag det med.
eller så är det bara så att jag inte ser någon poäng alls med att gå på kulturama.
den lillalilla gnuttan skolork jag hade har ju deffi försvunnit med detta. jag vill inte.

det är kul att vara tonåring. eller det roliga är väl att man känner så stor skillnad
mellan aggressioner och ångest som kommer sig av just _det_ och vanligt jävla
panikångestsyndrom.