X

jag tror mig ha överkommit känslan av att allt jag skapar skall bli mött av förvåning
förvåning är den känsla man har nog av ändå.
och då plötsligt kom anden över mig igen.
X:ets abstrakta mångtydiga betydelse:
ibland kryss som i puss,
ibland numerärt laddad med tio i romerska nummersystemet,
ibland numerärt laddad med valfritt i symbios med övrig formel,
x som bara bokstaven x.
osv.
den mångtydiga versionen av ALLT i verkigheten (t.ex. något som en enkel symbol som x.) och därmed alltings betydelse har fått oss att upphöra att förvånas. ingenting betyder någonsin bara en enskild sak (x som i bokstaven x eller åtminstonde det man själv trodde att x stod för). vad som helst kan vara varsomhelstivärlden,närsomhelst, hursomhelst,mellanallaochingenellertvåpersonerbara, uppochnedinochut.
hela tillvaron är så fullkomligt överladdad av mening och betydelse, och inte minst av förvåning, att ingenting förvånar. hela världen är både så infantilt och pretentiöst laddad i en oändlig dubbelsidighet utan dess like att vi alla går runt i en ständig förvånings-överstimulans. förvåningen i sig, som känsla, har därför tappat sitt värde och funktion och äger själv ingen laddning längre.
därför har jag slutat tro att någonting jag gör någonsin kommer mötas med förvåning.
så ser det iallafall ut i mitt arma huvud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0